Ett bisamhälles aktiviteter följer årstiderna och det som händer i naturen. Så har det varit under miljontals år. Beroende på geografisk läge och klimat skiljer sig olika bistammars vinterbeteende åt en hel del. I vårt nordiska klimat står bisamhället på höjden av sin utveckling under sommaren. Då finns det gott om föda i naturen och det är nu bina samlar på sig större delen av sitt honungsförråd.
När sedan hösten kommer minskar möjligheten att hitta föda och temperaturen sjunker. Vädret blir sämre och dagarna blir kortare. Detta fungerar som en signal till samhällets drottning att minska sin äggläggning så att färre bin föds. Samtidigt dör många av samhällets äldre bin. Drönarna, hanbina, motas ut ur kupan att lämnas åt sitt öde. Senare under hösten slutar drottningen helt att lägga ägg och inga nya bin föds. Allt detta är helt ändamålsenligt. Färre bin i kupan – färre munnar att mätta under vintern. Efter en sista flygtur för att tömma tarmen, kanske i oktober, stannar bina sedan inne i kupan under hela den kalla perioden. Honungsförrådet som finns lagrat kommer nu väl till pass – om nu inte biodlaren tagit hand om det. Så är ju ofta fallet, och biodlaren har då sett till att istället erbjuda någon form av sockerlösning, oftast vanligt sockervatten, som ersättning.
När temperaturen utomhus sedan sjunker formerar sig bina i små grupper inne i bikupan. När temperaturen sjunker ytterligare förenas hela samhället i en gemensam klunga. Detta kallas vinterklot och är till en början ganska löst sammanhållet men drar sig tätare ihop ju mer temperaturen sjunker. De bin som sitter ytterst på vinterklotet överlappar varandra så att deras behåring bildar ett isolerande ytterskikt. Temperaturen i klotets ytterkant rör sig runt 8-10 grader. Klotets kärntemperatur varierar men ligger oftast på 20-25 grader vintern igenom. Sakta, nästan omärkligt roteras ordningen i klotet så att bina turas om att sitta ytterst där temperaturen är som lägst. Samhällets drottning befinner sig i klotets mitt och behöver aldrig känna av kylan. För att alstra värme vibrerar bina sina flygmuskler och detta kräver energi. Under vinterns gång förflyttar sig därför vinterklotet sakta över vaxbygget och förbrukar delar av honungsförrådet. Uppfattningen att bina spenderar den kalla årstiden i dvala stämmer således inte, utan det rör sig snarare om en slags vintervila. Binas övervintringsstrategi fungerar väl – det är ovanligt att starka, friska samhällen dör av köld under vintern.
När så sedan våren nalkas påbörjar drottningen sin äggläggning så smått igen. Arbetsbina flyger ut och letar pollen och nektar. Binas resa mot sommaren kan åter ta sin början.
Vill du veta mer om bin, honung och pollinering? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
