När våren kommer är det alltid en härlig känsla när det åter börjar surra i luften. När temperaturen stiger ger sig bina ut och söker föda igen. Samtidigt börjar biodlarens sysslor så smått i bigården.
Den första åtgärden som biodlaren brukar vidta på året är bottenrengöring. De flesta bikupor är numera så kallade uppstaplingskupor och dessa har en löstagbar botten som resten av kupan vilar på. Under vintern samlas döda bin, vaxrester och skräp på botten. En kall dag, när bina sitter inne, passar biodlaren på att lyfta upp kupan och skrapa ren botten eller byta ut den mot en redan rengjord. Rengöringen fyller kanske främst ett terapeutiskt syfte för biodlaren – bina städar nämligen själva upp så småningom. Dock kan hen genom att känna kupans vikt få ett ungefärligt besked om hur mycket foder samhället har kvar efter vintern. Är kupan hyfsat tung finns det förmodligen foder så det räcker ett tag till. Är den däremot påfallande lätt får man hålla uppsikt, risken finns att fodret tar slut innan växtligheten hinner få fart i naturen.
Lite längre fram på våren, när temperaturen går över 10 plusgrader och solen skiner, väntar den stora vårinspektionen. Det är nu biodlaren öppnar upp sina samhällen och antligen får uppleva lite närkontakt med sina skyddslingar. Nu bildar man sig en uppfattning om allmän status, om samhället verkar friskt och om hur utvecklingen ser ut. En av de första sakerna som bedöms är styrkan på samhället. Finns det mycket bin? Och finns det en fungerande drottning som lägger ägg? Ser man ägg och yngel i samhället är saker och ting i sin ordning, även om man kanske inte får syn på själva drottningen. Under vårinspektionen får biodlaren också ett mer exakt besked om foderläget hos bina. Hen kan då passa på att flytta foder från samhällen som har gott om det, till de som kanske har mindre. Ett slags Robin Hood-förfarande! Efter att ha bedömt styrka, fodertillgång och allmän hälsa antecknas uppgifterna för att ha till hands vid nästa besök hos bina.
Vårinspektionen ligger sedan till grund för senare åtgärder i bigården. Förutom att lösa rena problem, såsom drottninglöshet eller att ta hand om samhällen som dukat under, så är målet att så småningom få samhällena hyfsat jämnstarka. Detta kan man göra genom att flytta yngel från mycket starka samhällen och placera hos de svagare som således får ett tillskott på bin. Man kan även förena två svaga samhällen för att bilda ett starkare. Om samhällena är jämnstarka går det sedan att utföra ett skötselmoment i hela bigården vid samma tillfälle, vilket brukar bli en rejäl tidsvinst. Detta för att alla bigårdens samhällen, åtminstone teoretiskt, står på samma utvecklingsnivå.
Vill du veta mer om bin, honung och pollinering? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
