Har man tur så kan man under sommaren ibland få uppleva en bisvärm. Klotet av tusentals bin som slagit sig ner på en gren är ett fantastisk syn. Varför svärmar bin och varför får en del biodlare något besvärat i blicken när detta förs på tal?
Svärmningen är bisamhällets naturliga sätt att föröka sig. Det som händer är att ett samhälle delar sig i två, eller ibland fler, delar. Detta är i regel ett tecken på att samhället är välmående och står på toppen av sin utveckling. Svärmningen brukar i vår del av världen inträffa ungefär under andra hälften av maj och under hela juni – svärmsäsongen. Svärmdriften är en starkt bidragande orsak till att bin framgångsrikt klarat av att breda ut sig över stora områden. Det kan ibland vara svårt att avgöra exakt vad som får bina att vilja svärma. Orsakerna kan vara många, till exempel trångboddhet, drottningens ålder och status, tillgång på föda eller bistammens nedärvda svärmningsbenägenhet. Eller en kombination av dessa.
När bina bestämt sig för att svärma bygger arbetsbina ett antal svärmceller i vilka nya drottningar matas upp. När detta är säkrat svärmar den gamla drottningen ut med ungefär hälften av samhällets bin. Svärmen sätter sig ofta som en klunga i ett närbeläget träd eller en buske. Härifrån skickas spanarbin ut för att söka upp en ny boplats. Letandet pågår, ofta under några timmar, men ibland uppemot ett dygn. Målet är en plats med skydd för vind och regn, kanske i ett ihåligt träd eller liknande. Förslagen kan vara flera, men när man enats drar svärmen vidare och etablerar sig på det nya bostället. I det gamla samhället föds inom kort en ny drottning som kan trygga framtiden där.
Har biodlaren tur, kan hen fånga in svärmen och på så sätt starta ett nytt samhälle i sin bigård. Så här gick det ofta till när man förr i tiden utökade sin biodling. Ett svärmat samhälle ger dock dålig eller ingen honungsskörd under aktuellt år. Biodlaren försöker därför ofta med olika metoder att förekomma svärmen, bland annat genom att hela tiden se till att det finns gott om plats i kupan. Om hen lyckas borgar det för en bättre honungsskörd och mindre trädklättrande i jakt på svärmar.
Bin är oftast ointresserade av människor och får de bara vara ifred så sticker dom inte. Detta gäller i synnerhet svärmande bin även om det stora biklotet kan se nog så hotfullt ut.
Vill du veta mer om bin, honung och pollinering? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!