När vintern är förbi och vårtecknen börjar visa sig börjar åter binas resa mot sommaren. Våren är dock den mest kritiska perioden på året för bisamhället – och en riktig nagelbitare för biodlaren.
I slutet på februari och i början på mars är det inte ovanligt att de första vårtecknen börjar visa sig. Snödroppe, vintergäck och krokus börjar titta fram, dagarna blir längre och snön smälter undan. I luften är det dock i regel fortfarande kyligt varför bina, med några enstaka undantag, helst sitter inne i sin kupa. Ett sådant undantag är rensningsflygningen som brukar ske en lugn och solig dag när temperaturen trots allt vågar sig uppåt. Bina tar sig då en snabb utflykt och tömmer tarmarna efter att ha hållit sig hela vintern. Bikupor, bilar, och allt annat som råkar befinna sig i vägen riskerar då att bli oskönt brunprickiga. I äldre biodlarlitteratur brukade man varna för att hänga tvätt utomhus vid denna tid. Fläckarna kan väldigt svåra att få bort!
I mars månad brukar aktiviteten i bikupan öka och samhällets drottning börjar åter få fart på äggläggningen. De arbetsbin som övervintrat tillsammans med henne kommer snart att dö och måste ersättas av nya om samhället ska överleva. För att föda det nya ynglet krävs både honung och pollen från samhällets förråd. Förråden riskerar att snabbt ta slut om samhället har stark yngelsättning. Då gäller det att det finns föda att tillgå i naturen. Temperaturen måste också ha närmat sig 10-12 plusgrader för att arbetsbina ska sätta igång och flyga ordentligt. Om något av detta inte stämmer kan samhället drabbas av foderbrist. På våren är samhället dessutom som minst till antalet individer räknat. Ett bakslag i vädret med kyla och kanske till och med snö leder inte bara till fortsatta problem att skaffa föda. Det innebär också att man i värsta fall misslyckas med att hålla temperaturen uppe i yngelklotet varvid en del av ynglet riskerat att dö. Med ännu färre nya bin födda.
Det är således mycket som ska stämma och våren är något av en balansakt för bisamhället. Biodlaren kan visserligen nödfodra samhällen med problem. Det är en åtgärd som man tar till i sista hand om bina riskerar att dö. Har samhällets vårutveckling blivit störd är dock chansen ganska liten att det växer sig så pass starkt som det behöver vara till sommaren. De flesta av de bisamhällen som dör gör det på våren, och då ofta av svält.
Om vårutvecklingen däremot går bra så kan man i början på maj se att samhället går på plus i fråga om antal individer. Man brukar sedan säga att maskrosblomningen i juni är tiden då honungsförrådet börjar gå plus. Då, och inte förr, kan biodlaren på allvar andas ut.
Vill du veta mer om bin, honung och pollinering? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!
