För bina är det viktigt att veta var de bästa nektarkällorna finns – och att kommunicera detta till sina medsystrar. Om fler bin vet var de kan hitta föda, ju effektivare blir insamlingen. Deras informationssystem är bidansen och saknar motstycke i djurvärlden.
När det handlar om föda är bin ganska kräsna. Det ska vara hög kvalité på nektar och pollen – och helst gott om det. Bina företar ständiga spaningsturer för att hitta de bästa nektarkällorna. Sökområdet täcker en yta med cirka 3 kilometers radie runt bikupan – ibland ännu större. När ett bi hittar en bra nektarkälla dansar det ivrigt vid hemkomsten till bikupan för att rekrytera fler insamlande bin. Dansen sker på vaxkakorna och ger andra bin information om blommans doft och nektarns kvantitet. Dessutom meddelas avstånd och riktning till nektarkällan. Att detta fungerar är förbluffande, och än mer så när man betänker att allt detta sker inne i bikupans mörker.
Bina använder sig av två typer av danser: ringdansen och vippdansen. Vilken variant som blir aktuell beror på avståndet till nektarkällan.
Ringdansen
När avståndet till nektarkällan är under 50 meter från bikupan använder sig bina av ringdansen, som är en enklare dans. Biet rör sig på vaxkakan i en ringdans som omväxlande går motsols och medsols. De bin som befinner sig närmast danserskan följer hennes rörelser och sträcker ut sina antenner. Antennerna fungerar som luktorgan och blommornas doft kan nu kommuniceras. Det ges också smakprov på nektarn. När informationen är överförd kan flera bin flyga ut och leta upp blommorna. Då sökytan blir relativt liten ges ingen information om riktning eller avstånd – de aktuella blommorna hittas snabbt ändå.
Vippdansen
När avståndet till en nektarkälla är längre än 50 meter från bikupan använder sig bina av vippdansen. Denna variant har en mer komplex karaktär och meddelar även avstånd samt riktning till blommorna. I vippdansen dansar biet i halvcirklar, varannan gång åt höger, varannan gång åt vänster. Mönstret påminner om en åtta. Varje gång biet är ”i mitten” vippar det hastigt med bakkroppen.
När bina är ute på födosök använder de solen som kompass. Vippturen av dansen beskriver hur flygriktningen ska vara i förhållande till solen vid utflygningen från kupan. Dansen sker inne i den mörka kupan på de vertikala vaxkakornas yta. Bina översätter informationen om solvinkeln till tyngdkraftens riktning. De använder då förhållandet till lodlinjen på följande sätt:
- En vippdans som går uppåt betyder att källan ligger rakt i solens riktning
- En vippdans som går nedåt betyder att den ligger i riktning rakt från solen.
- Om vippturen avviker t ex 45 grader åt höger från lodlinjen betyder det att bina måste flyga 45 grader till höger om riktningen till solen.
Avståndet till nektarkällan meddelas via tempot i dansen. Ju längre avståndet är, ju lägre är tempot i dansen.
Det finurliga med bidansen är att rätt antal bin rekryteras till rätt nektarkälla vid rätt tillfälle. Är nektarkällan mycket bra dansar fler hemvändande bin och fler får reda på var födan finns. Om källan är mindre bra eller på väg att ta slut blir dansen mindre intensiv och uppmärksammas av färre bin. Rekryteringen blir då inte lika omfattande.
Snabbfakta bidansen
- När bina dansar överförs information om en nektarkällas doft, kvantitet, avstånd och riktning
- Danserna kan på samma sätt informera var det finns pollen eller vatten.
- När bina svärmar används dansen av spejarbina för att meddela lämpliga boplatser. Dansen sker på svärmens yta.
- Danserna skiljer sig något åt mellan olika biraser. Man talar om dansdialekter.
